lipibe

Vaknade upp ur min "medvetslöshet" kl 9:30, oj var verkligen riktigt trött igår. En dusch fick mig att börja fungera igen och sedan gröt till frukost.
Ringde vårdcentralen för att kolla upp mina MRSA prover och dom var negativa, så bra!!! Sedan ringde jag kranskärlsmottagningen och fick prata med en sjuksköterska där som tyckte att jag visst skulle vara sjukskriven 1 månad tyckte hon var bra så att man hinner hämta sig till kropp och själ. Så det blev till att ringa vårdcentralen igen och få en telefontid till imorgon, får väl se hur det går.
Sedan ringde Gerd från jobbet och undrade hur det var, dom är så undrande varför jag fått en infarkt och vem i helskotta är inte det??? Men faktum är ju så det är bara att gilla läget.
Vädret är inte så kul idag, men till slut fick jag i alla fall tummarna loss och kom ut, skönt om än regnigt, men med rätt kläder känns det ändå fantastiskt att komma ut - hmmm är som en drog - ja friska luften alltså.
Blev väldigt överraskad i eftermiddags också det kom blommor från min norska arbetsgivare - en helt underbar bukett i rött och rosa. Så rart av dem.
Ikväll åkte jag in och dansade lite linedance och berättade om infarkten.
Sen blev det kaffe och melon när jag kom hem och så tittade vi på bilder och film från när Bengt och jag flög tandemflygning i Hammar, härliga minnen kom åter, det var ju en riktig höjdare i dubbel bemärkelse.
Nu har jag nyss läst Johannas blogg och sett nya kort på Sarah mm och det är så kul att följa med och läsa om deras liv däruppe.


Buketten från min norska arbetsgivare. Snäll tanke!

Bara tagit det lugn. En promenad ner till Tomelilla i förmiddags, för att köpa lite hostmedicin mm. Tittade även på köksbord och stolar hos MöbelHanssons, kanske på tiden vi köper nya nu. Fastnade förståss för några dyra stolar så få ha lite betänketid om vi ska ha dom eller inte. Träffade på Kerstin o Kenneth som också var ute och gick i det fina vädret.
Åt en god lunch och tog det lugnt sedan. Plockade ner adventsljusstakar och Bengt putasade fönstrena på utsidan. Jag började med att tvätta julgardinerna som ska upp. Får väl ta ett fönster i taget eller 2.
På eftermiddagen körde vi bil ner till Ica:s parkering och gick sedan ut till macken och tillbaka, innan vi handlade på ICA och körde hem och tillagade ankbröst med rödvinssås.
Yvonne kom och hälsade på med en blomma...tack gumman. Nu har vi ju mer gemensamt även tabletterna, ha, ha.
Kvällen ägnades åt slötittning på TV medan vi åt fruktsallad som jag gjort en stor skål av.

Ja inte 0-100 på 3 sekunder kanske men i alla fall 0-5 på en söndagsmorgon i alla fall.



Underbart höst/vinter väder idag. Skönt med en långpromenad.

Gick upp vid 07 tiden då klockan ringde för att jag skulle hinna med dusch och frukost innan promenaden till vårdcentralen och mötet med doktorn där.
Eftersom mina MRSA prover inte var klara fick jag ju vara i infektionsrummet, helt ok tycker jag, för tänk om jag skulle orena hela bygget. Fy vad hemskt.
Jag var helt genomsvettig när jag kom dit så nytt EKG togs ganska så raskt, och visade inte mer än resterna av min lilla infarkt. Togs också en hel del olika prover, kunde dock inte ta blodfetter eftersom jag inte var fastande.
Det som gjorde mig ganska perplex var att jag fick FAR Fysisk aktivitet på recept. Herregud när ska jag hinna med allt det också. Gjorde mig ganska så sur...jag som konditionstränar och styrketränar 3 ggr/vecka. Dansar linedance 2-3 ggr/vecka. Gör minst 3 timmespromenader i  veckan ofta med stavar, ska jag verkligen kunna aktivera mig mera.
Fick också ytterligare en tablett som ska vidgra mina kärl och sänka????? blodtrycket ännu mer.
Däremot: inget om uppföljning av tabletter eller förklaring hur jag och min själ ska ta oss igenom detta här.
Känner mig som sittande i en eka på ett öppet hav...

Kvällen var vi borta hos Pia o SE och åt tacos. Planerade vår julmarknadsresa till Tyskland. Lugn kväll och hemma igen ca 23.



Mina 2 proppar satt här och nu sitter här nät istället.

Var fastande från klockan 24:00. Morgonen startade med ultraljud av hjärtat som tydligen ska göras innan man får kateterisera och ballongvidga ev. Detta gjordes av en indisk dr (han hade bott i Norge i 30 år) Han var så gullig och förklarade och visade alla klaffar och allt. Rummet som han huserade i var så litet så att han fick sitta uppe i sängen och göra detta ultraljud (ha, ha det var riktigt komiskt och jag undrar om det ser ut så i Sverige nånstans). En kort stund efter att jag kommit tillbaka till avdelningen var det dags för kateteriseringen. Hann slänga mig på luren och meddela Bengt att jag var borta några timmar nu, man skall ligga 3 timmar efter vidgningen.
Man försökte gå in vida radialisartären (i handleden) men tyvärr misslyckades det. Så det blev istället i ljumsken (större blödningsrisk, men lättare att föra in stentar (nät) och dylikt). Man gör detta i lokalbedövning.
Jag fick frågan innan jag kom in på "operationssalen" om jag ville ha nåt lugnande men tyckte att jag var så lugn jag kunde bli och tackade nej. Somnade lite i väntan på "operationen". När jag sedan kom in på "salen" så blev sköterskan där sur för att jag inte hade tagit nåt lugnande och menade att det hade varit bra....jag undrade då om varför man frågade ? och sa att om hon tyckte att jag skulle ha det så var det ok för mig... men det hade jag inte behövt säga tror jag för hon hade redan sprutan beredd. Detta lugnande var inte så mycket utan man var vaken hela tiden. Det var en norsk läkare och en dansk ung kvinnlig läkare som gjorde operationen och det förklarade och visade var mina proppar satt. Själva ballongutvidgningen var inte så smärtsam. Men när man skulle sätta stentarna (nät-rören) och sedan trycka fast dom med ballongerna mot kärlväggen då var det inte kul.
Pulsen sjönk till under 40, kallsvetten bröt fram, bröstsmärtor värre än när jag fick infarkten. Fick då Atropin och fick i stället "hjertebank"  puls på 130, fick lite Stesolid och Morfin och mådde sedan lite bättre. Fick även lite Nitro. Tog inte så lång tid, det värsta varade säkert bara 10 minuter, men det kan ju vara länge nog ibland. Fick tryckförband över ljumsken och lårartären och sedan sängläge platt på ryggen i 3 timmar. Kom i alla fall tillbaka till avdelningen vid 15-tiden och kunde meddela Bengt att allt gått bra. Så han kunde bli lugn är ju värre när man inte är med själv. Var rejält trött och sov det mesta av kvällen och natten