Måndagen den 16:e november
Var fastande från klockan 24:00. Morgonen startade med ultraljud av hjärtat som tydligen ska göras innan man får kateterisera och ballongvidga ev. Detta gjordes av en indisk dr (han hade bott i Norge i 30 år) Han var så gullig och förklarade och visade alla klaffar och allt. Rummet som han huserade i var så litet så att han fick sitta uppe i sängen och göra detta ultraljud (ha, ha det var riktigt komiskt och jag undrar om det ser ut så i Sverige nånstans). En kort stund efter att jag kommit tillbaka till avdelningen var det dags för kateteriseringen. Hann slänga mig på luren och meddela Bengt att jag var borta några timmar nu, man skall ligga 3 timmar efter vidgningen.
Man försökte gå in vida radialisartären (i handleden) men tyvärr misslyckades det. Så det blev istället i ljumsken (större blödningsrisk, men lättare att föra in stentar (nät) och dylikt). Man gör detta i lokalbedövning.
Jag fick frågan innan jag kom in på "operationssalen" om jag ville ha nåt lugnande men tyckte att jag var så lugn jag kunde bli och tackade nej. Somnade lite i väntan på "operationen". När jag sedan kom in på "salen" så blev sköterskan där sur för att jag inte hade tagit nåt lugnande och menade att det hade varit bra....jag undrade då om varför man frågade ? och sa att om hon tyckte att jag skulle ha det så var det ok för mig... men det hade jag inte behövt säga tror jag för hon hade redan sprutan beredd. Detta lugnande var inte så mycket utan man var vaken hela tiden. Det var en norsk läkare och en dansk ung kvinnlig läkare som gjorde operationen och det förklarade och visade var mina proppar satt. Själva ballongutvidgningen var inte så smärtsam. Men när man skulle sätta stentarna (nät-rören) och sedan trycka fast dom med ballongerna mot kärlväggen då var det inte kul.
Pulsen sjönk till under 40, kallsvetten bröt fram, bröstsmärtor värre än när jag fick infarkten. Fick då Atropin och fick i stället "hjertebank" puls på 130, fick lite Stesolid och Morfin och mådde sedan lite bättre. Fick även lite Nitro. Tog inte så lång tid, det värsta varade säkert bara 10 minuter, men det kan ju vara länge nog ibland. Fick tryckförband över ljumsken och lårartären och sedan sängläge platt på ryggen i 3 timmar. Kom i alla fall tillbaka till avdelningen vid 15-tiden och kunde meddela Bengt att allt gått bra. Så han kunde bli lugn är ju värre när man inte är med själv. Var rejält trött och sov det mesta av kvällen och natten
