lipibe

Med spänning kollade jag in förbandet, och pust allt var ok. Nu var det bara att åka hem....trodde jag ja. Nu är det inte så enkelt, trots att det finns en nordisk konvention och alllt.
Vid morgon medicinutdelningen bestämde vi (sjuksköterskan och jag) att jag skulle kunna åka hem vid 14-tiden. Skönt. Nu började nästa fas...vem skulle betala denna resa. Ska deras försäkringskassa göra det, sjukhuset, SOS-international eller jag......
Sekreteraren på avdelning ringde tryggdekassan??? (försäkringskassan i Norge) och enligt dom så står dom inte för resekostnader. Nähä så var det med det. Sedan ringde sekreteraren försäkringsbolaget (mitt alltså) men tyvärr fick vi inget återsvar just då.
När klockan var ca 12:30 var jag ganska irriterad och insåg att jag säkert inte skulle hinna med första planet hem. Gick då och frågade efter sekreteraren som hade lunch????? nåja jag fick plocka fram mitt mastercard och själv beställa mitt flyg nästan 3000 NOK. Sedan undrade jag om det var möjligt att ordna taxi och fick då till svar att det fanns i receptionen.
Så tack och farväl till Hjerteavdelning 1. Taxi som tog sin lilla tid ut till Flesland, där jag hann dricka kaffe, shoppa fina stickade vantar till mig.
Satt på rad 2 i flyget (enda gången man kommer att åka Business class) så då ingick mat också, väldigt tacksamt för nu var klockan 16 och jag hade bara ätit 2 pannkakor med blåbärssylt.
Landningen i Köpenhamn var lite vinglig, det var ju riktigt rälig storm här nere i söder. Lyckligt ovetande tog jag tåget över bron till Svågertorp, där Bengt hämtade mig. Sedan körde vi hem i blåsten.
Skönt att vara hemma igen.